Jag tror att alla blir svikna någon gång, sårade. Det som man tar åt sig mest av är när de man älskar som mest sviker en. Att bli huggen i ryggen av sin bästa vän, att killen man tror bara har ögonen för dig inte nöjer sig med bara dig, eller att bli vänd ryggen när man behövde någon som mest.
Trots allt är det något man kan hantera. Man kan bli arg, ledsen och ha tusen andra känslor. Man kan skylla på andra, för det var dem som gjorde fel. Men vad gör man, när det är en själv som gjort fel? När man orsakat sig själv smärta? Hur hanterar man det?
Dubbelmoral flödar i vårt samhälle. Vi säger en sak och gör en annan. Vi hatar någon för vad de gjort mot oss men kan göra samma sak mot samma person eller mot andra. Ingen är perfekt, ändå är det lättare att må dåligt över någon annan än att må dåligt över vad man själv gjort. Att ta ansvar för sina egna handlingar, och att acceptera dom. Många som svikit en person skyller ifrån sig när man konfronterar dom. Skyller på olika omständigheter, på olika människor eller kanske till och med på den som de sårat. Och i många fall, gör vi samma sak mot de vi sårat. Jag vet att jag har det.
Poängen är, att vi kan inte skylla ifrån oss på någon när vi sårar oss själva. För då VET vi, att det var vårt fel. Skulden ligger hos oss. Och den smärtan och den sorgen... Jag vet inte hur man ska hantera något sådant. Jag vet inte hur man kan komma över något man gjort mot sig själv.
För att må bättre behöver man bli förlåten... Men inget är så svårt, som att förlåta sig själv. Och jag önskar att jag visste hur man gjorde det.
